Ejacobsson

Kände att det var dags för en uppdatering här på min blogg. Jag har slutfört min tid i skolbänken, dvs jag är nu arbetssökande, eller mellan två jobb. Vad som än låter bäst, det är jag. Och jag är fortfarande rädd för framtiden, jag slits emellan att utbilda mig till psykolog och jobba i butik. Ja, jag vet, psykologer tjänar mer. Men jag vill bli något som jag trivs med. Om det inte hade varit så förbaskat dyrt så hade jag utbildat mig till Makeup artist på ett endaste ögonblick. Men nu? Ja, jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra.
Jag har även en as fin pojkvän, tänk om han får jobb 100 mil ifrån mig? Jag älskar honom så galet mycket, men tänk om han träffar någon som han finner mer attraktiv? Tänk om han finner någon bättre? Jag är rädd gott folk, jag är rädd att den personen som jag älskar mest av allt ska slitas ifrån mig. Jag är rädd att flytta ifrån min familj och lämna allt bakom mig. Men framför allt, så är jag rädd för framtiden. Jag borde ha listat ut allt de här nu.

Varför ligger inte allt bara framför mig? Varför är inte valet enkelt? Varför finns det ingen som kan besvara mina djupaste tankar och funderingar? Och varför finns det ingen som kan dämpa min oro?

Jag vet att allt kommer att falla på plats när jag har hittat den sista pusselbiten, jag vet att allt kommer att ordna sig. Men jag hatar ovissheten, ovissheten om det vi alla kallar framtid,