Can any one hear me screaming in cyber space?
Sov inne på min brors rum i natt, han är uppe hos vår pappa i Piteå och söker jobb. Jag satt i hans slitna, äckliga fotölj som säkerligen bär på något smittsamt. Jag kollade på ca 6-7 filmer innan jag tillslut somnade, med knäna uppdragna till hakan i hans äckliga fotölj. Jag vaknade av det otroliga smärtan i knäna, gott folk jag börjar bli gammal, hela 20år snart! Anyway, nu ligger jag på mitt eget rum i min säng och tänker på hur förbannat mycket jag kommer sakna min fina lilla storebror.
Han är liksom min klippa, även fast han är töntig och otroligt irriterande ibland så kommer jag sakna honom.
Han har varit borta en vecka nu och jag ringer honom förtusan varje dag!
Jag antar att ni förstår vart jag vill komma med det här? Jag älskar min lillebror (alla tror att jag är äldre än honom eftersom han är så barnslig)
Kär och galen.
Jag har aldrig under mitt snart 20 åriga liv firat alla hjärtans dag, det beror mycket på att jag aldrig har haft någon som har varit speciell nog att fira med. Men det beror också på att min mormor dog på alla hjärtans dag 2004.
Innan så har jag intalat mig själv att jag egentligen inte vill fira alla hjärtans dag, kärlekens dag. Och det är mycket för att min mamma har alltid sagt att alla hjärtans dag är bara ett sätt för företagen att tjäna mer pengar på oss stackars lättlurade konsumenter.
Men i år så vill jag verkligen fira, jag har en alldeles underbar pojkvän som jag dessutom ser en framtid med, som får mig att känna en så otroligt stark och genuin kärlek.
Men vad sjutton ger man till sin pojkvän på en sådan dag? Vill ge honom något från hjärtat? Jag funderade på att skriva ett brev och lägga det i hans brevlåda. Men är det för töntigt? Tänk om han missuppfattar mig?
Just nu sitter jag och kollar runt på olika sidor och försöker komma på vad fan jag ska ge honom, som inte är sex relaterat, sex får han ju inprincip vilken dag som helst, och kommer troligtvis få det på alla hjärtans dag också. Jag vill hitta en present som förklarar alla mina känslor. Jag vill att han ska veta hur mycket jag älskar honom.
Ner petad.
Det finns en person som jag har kallat min bästa vän i flera år och nu kallar jag denne för vän. Denna personen ser inte mig som sin bästa vän längre, jag är inte den personen som hen vänder sig till när hen behöver prata och hen är inte den som jag vänder mig till när jag behöver en axel att gråta emot. Jag vänder mig till mamma eller till min pojkvän. Men vem vänder jag mig till när dom är borta?
Vem ska torka mina tårar och saga att allting är okej? Att allt kommer att ordna sig.
Hen var den som skyddade mig ifrån att ramla på vassa stenar och hen var den som hjälpte mig komma upp ifrån hopplöshetens avgrund. Nu får jag ta mig upp själv, jag får borsta av kläderna och ta ett par stapplande steg ut i världen, på egen hand.
Vem ska torka mina tårar och saga att allting är okej? Att allt kommer att ordna sig.
Hen var den som skyddade mig ifrån att ramla på vassa stenar och hen var den som hjälpte mig komma upp ifrån hopplöshetens avgrund. Nu får jag ta mig upp själv, jag får borsta av kläderna och ta ett par stapplande steg ut i världen, på egen hand.
Besviken.
Jag har aldrig varit den som har planerat och bestämt saker i förväg. Jag har alltid varit spontan, om någon kom och frågade mig om jag ville följa med någonstans så kunde jag släppa allt jag hade i händerna och bara dra. Men nu, sen jag skaffade pojkvän så vill jag ha allt planerat, just för att jag har planerat in tid för honom, för oss.
Ikväll var en sån kväll, jag och min pojkvän hade bestämt att vi skulle träffas efter han hade firat sin vän klart och jag visste om att det skulle bli ganska sent. Att jag skulle få sitta uppe länge och vänta, men det kan jag göra just för att jag vill vara med honom, jag mår som bäst när han är nära.
Men för ett tag sen skrev han att det blir nog för sent och att vi får ta det någon annan dag istället. Jag kan inte låta bli att bli besviken och få en klump i magen.
Jag har förväntningar, förväntningar som han inte ens vet om, som jag inte ens visste att jag hade från början.
Nu när jag ser tillbaka på mina tidigare förhållanden så tänker jag "Fan vilken jävla krävande och jobbig flickvän jag har varit, jag vill inte vara såhär med honom" Men det känns som om han tar för givet att han kan göra vad han vill utan att det påverkar mig. Allt han gör påverkar mig. Han får mig att känna som jag aldrig har gjort förut, svartsjuka är en känsla som jag aldrig har känt av innan, inte med någon annan. Rädsla, rädslan att förlora honom. Och ja, till och med kärlek. Det låter kanske som en klysha, men jag har nog aldrig varit kär innan, i alla fall inte så här. Ett virrvarr av känslor bubblar upp i mig när jag ser honom, när jag tänker på honom och jag hör på avstånd hur kyrkklockarna ringer långt bak i mitt huvud. Är det så det ska kännas?
4, snart 5 månader in i förhållandet och jag ränkar fortfarande. Denna underbara människa är en sådan person som jag skulle kunna spendera resten av mitt liv med. Lite tidigt att säga det kanske, men en person som får mig att må så jävla bra, som får mig att vakna med ett leende på läpparna varje dag och vakna varje morgon och vara tacksam över att jag har en så fin person i mitt liv.
Han vet saker som inte ens mina bästa vänner vet om, saker om mig. Jag ansåg att han måste få veta det för att förhållandet ska hålla. För att jag ska få ha kvar honom i mitt liv. Vi alla har våra skelett i garderoben, men hur många skelett klarar han av?
Just i denna skrivande stund så tänker jag på honom och hoppas att när jag går in till min telefon som ligger på min säng, inne i mitt flickrum, så lyser telefonen med "SMS-Älskling<3" och när jag klickar på det lysande skärmen så ska det stå att han vill träffa mig ikväll ändå, även fast det är sent.
Jag älskar denna man så otroligt mycket och jag släpper aldrig taget om honom. Inte utan en kamp.
Åter igen.
Kände att det var dags för en uppdatering här på min blogg. Jag har slutfört min tid i skolbänken, dvs jag är nu arbetssökande, eller mellan två jobb. Vad som än låter bäst, det är jag. Och jag är fortfarande rädd för framtiden, jag slits emellan att utbilda mig till psykolog och jobba i butik. Ja, jag vet, psykologer tjänar mer. Men jag vill bli något som jag trivs med. Om det inte hade varit så förbaskat dyrt så hade jag utbildat mig till Makeup artist på ett endaste ögonblick. Men nu? Ja, jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra.
Jag har även en as fin pojkvän, tänk om han får jobb 100 mil ifrån mig? Jag älskar honom så galet mycket, men tänk om han träffar någon som han finner mer attraktiv? Tänk om han finner någon bättre? Jag är rädd gott folk, jag är rädd att den personen som jag älskar mest av allt ska slitas ifrån mig. Jag är rädd att flytta ifrån min familj och lämna allt bakom mig. Men framför allt, så är jag rädd för framtiden. Jag borde ha listat ut allt de här nu.
Varför ligger inte allt bara framför mig? Varför är inte valet enkelt? Varför finns det ingen som kan besvara mina djupaste tankar och funderingar? Och varför finns det ingen som kan dämpa min oro?
Jag vet att allt kommer att falla på plats när jag har hittat den sista pusselbiten, jag vet att allt kommer att ordna sig. Men jag hatar ovissheten, ovissheten om det vi alla kallar framtid,
Jag har även en as fin pojkvän, tänk om han får jobb 100 mil ifrån mig? Jag älskar honom så galet mycket, men tänk om han träffar någon som han finner mer attraktiv? Tänk om han finner någon bättre? Jag är rädd gott folk, jag är rädd att den personen som jag älskar mest av allt ska slitas ifrån mig. Jag är rädd att flytta ifrån min familj och lämna allt bakom mig. Men framför allt, så är jag rädd för framtiden. Jag borde ha listat ut allt de här nu.
Varför ligger inte allt bara framför mig? Varför är inte valet enkelt? Varför finns det ingen som kan besvara mina djupaste tankar och funderingar? Och varför finns det ingen som kan dämpa min oro?
Jag vet att allt kommer att falla på plats när jag har hittat den sista pusselbiten, jag vet att allt kommer att ordna sig. Men jag hatar ovissheten, ovissheten om det vi alla kallar framtid,
Snurrig!
Jag sitter här och försöker att avgöra om jag fortfarande är full eller om jag är bakis så in i helvete, jag gissar på fortfarande full..
Jag va i bispgården igår, det fanns ett öltält. Och det är förklaringen till varför jag mår som jag mår. Hamnade hos Emil också innan jag vilngade mig hem (i natten tänkte jag skriva med det var ju faktiskt morgon när jag gick) Nu måste jag fan sova lite till:S
Peace!
Jag va i bispgården igår, det fanns ett öltält. Och det är förklaringen till varför jag mår som jag mår. Hamnade hos Emil också innan jag vilngade mig hem (i natten tänkte jag skriva med det var ju faktiskt morgon när jag gick) Nu måste jag fan sova lite till:S
Peace!
Jag blir förvirrad!
Alla säger att man alltid ska säga vad man tycker och tänker och när man gör det så klassas man som en bitch?
Jag säger alltid vad jag tycker och tänker, jag blir typ aldrig nervös, jag är självsäker och bryr mig helt enkelt inte ett enda jävla dugg om vad folk tycker om mig, så länge jag är nöjd med mig själv.
Men då klassas jag som en bitch och elak? Människor (framförallt tjejer) slutar aldrig att förvåna mig..
Peace!
Jag säger alltid vad jag tycker och tänker, jag blir typ aldrig nervös, jag är självsäker och bryr mig helt enkelt inte ett enda jävla dugg om vad folk tycker om mig, så länge jag är nöjd med mig själv.
Men då klassas jag som en bitch och elak? Människor (framförallt tjejer) slutar aldrig att förvåna mig..
Peace!
Nervöst!
Idag tjatade jag på Allan att jag skulle få parkera bilen om min bror Sebbe satt med och sa hur jag skulle göra medans, jag fick det. Självklart tvingade han mig att parkera den så nära Allans cheva som möjligt, fy satan vad nervös jag blev!
Det är bilen på bilden.
Backa skulle jag göra också, fyfan. Mitt hjärta har nog aldrig slagit så snabbt någonsin! Tänk om jag hade backat in i pärlan!? Ouff!
Den här bilden slänger jag bara in för att påpeka hur brun jag har blivit i sommar;)
Peace!;)
Det är bilen på bilden.
Backa skulle jag göra också, fyfan. Mitt hjärta har nog aldrig slagit så snabbt någonsin! Tänk om jag hade backat in i pärlan!? Ouff!
Den här bilden slänger jag bara in för att påpeka hur brun jag har blivit i sommar;)
Peace!;)
Slödag!
Känner mig en aning slö, lite mer än vanligt så att säga.. Första gången jag vaknade vid ca 12.30 så somnade jag bara om, jag vaknade igen vid kl 13.30 och somnade om igen. Slutade med att jag tvingade mig upp ur sängen vid 15.00 tiden, gick ner och satte mig vid mammas dator. Lat tjej?
Har inte hunnit att göra så mycket idag, tänkte städa utt min horisontella garderob, men orkar fan inte. (Dvs, mitt golv som är FULLT med kläder) och kasta sånt som jag inte vill ha, får göra det imorgon istället.
Peace!
Har inte hunnit att göra så mycket idag, tänkte städa utt min horisontella garderob, men orkar fan inte. (Dvs, mitt golv som är FULLT med kläder) och kasta sånt som jag inte vill ha, får göra det imorgon istället.
Peace!
Ziperall, wohoo!
Är med och tävlar om en finfin Ziperall hos http://vadfanskajagheta.se/ . Glid in där och kika om du också är sugen på en. Just saying..
Peace!;)
Peace!;)
Sista sommarlovet.. Någonsin!
Denna sommaren har varit den bästa och den värsta jag har varit med om.
Jag och Josefin drog ner på Peace and Love en vecka, träffade skönare människor och svettades i ett på tok för litet tält! Bodde även granne med Ryan Dunn på campingen, sinnes!
Jag har varit på galna upptåg med Hans och bispenpöjkan, blivit tvingad till att åka någon läskig batman åkgrej på Sundsvalls gatufest och haft fina grillkvällar med dom som betyder allra mest.
Gick på stråket med Josefin två dagar och ena dagen så fick vi fint sällskap av Stefan. Josefin tyckte att det va svin kul att springa och hoppa i alla vattenpölar på vägen ner, alla tre såg ut som en blötkatt innan vi ens va halvvägs.
Jag har solat och badat med Isabelle och snackat en massa om allt och ingenting.
Jag har varit uppe hos pappa i två veckor och har hjälpt farmor att flytta. (Hon flyttade från solna till Piteå)
Denna sommaren har varit så sjukt jävla underbar, alla nya människor och allt som har hänt. Det är först nu som jag verkligen kan luta mig tillbaka och se på dom fina stunderna.
Det enda som jag ångrar är att jag sårade den som står mig närmast och den vänskapen som betyder mest rasade samman och byggstenarna krossades. Det kommer aldrig bli samma sak, hur mycket jag än vill det. Men jag klassar fortfarande dig som en utav mina närmaste. Du betyder fortfarande galet mycket för mig. Men det kanske är bäst så här?
Jag står nu redo inför att börja mitt sista år i gymnasiet, jag klarade det! Jag har haft mina upp och ner gångar. Hela skiten har varit som en enda bergochdal-bana, men den 31/8 så kommer jag till Pc och på börjar mitt sista år. Bitterljuv känsla, vad fan kommer sen? Efter skolan? Framtiden skrämmer mig, jag vet fortfarande inte vad jag vill, vem jag är eller vem jag vill vara. Jag tar det här sista året och börjar att pussla på den som jag kommer vara i resten av mitt liv.
Peace!
Min jävla blogg!
Ja nu har jag fixat en ny jävla blogg för att jag vill ordbajsa helt osammanhängande och jag orkar bannemig inte bry mig om vad folk tycker just nu!
Har suttit uppe hela natten, min underbara bror fyller nämligen 20 år idag och jag vill såklart vara först med att säga Grattis till honom. Har varit vaken i över ett dygn nu (wohoo). Min kropp klarar tämligen inte av såna här ungdomsfasoner!
Har hällt i mig kaffe för att hålla huvudet rakt och jag hatar kaffe. Känner hur humörsvängningarna böljer över mig som en våg av.. Ja vatten?
I ren och skär irritation så tog jag mammas cykel och cyklade ner till Coop bara för att köpa Cheez Ballz och nudlar (och kanske en dosa mesigt tjejsnus..) fick en släng av ångest på vägen hem när jag fick gå upp för den där satans jävla mördarbacken!
Jag skojar inte, ni ska se mina vadmuskler! Feta jävla klumpar, MUSKLER! Troligtvis den enda musklen på min kropp som faktiskt syns (damn you high heels!)
Jag orkar inte skriva mer, Peace!
Har suttit uppe hela natten, min underbara bror fyller nämligen 20 år idag och jag vill såklart vara först med att säga Grattis till honom. Har varit vaken i över ett dygn nu (wohoo). Min kropp klarar tämligen inte av såna här ungdomsfasoner!
Har hällt i mig kaffe för att hålla huvudet rakt och jag hatar kaffe. Känner hur humörsvängningarna böljer över mig som en våg av.. Ja vatten?
I ren och skär irritation så tog jag mammas cykel och cyklade ner till Coop bara för att köpa Cheez Ballz och nudlar (och kanske en dosa mesigt tjejsnus..) fick en släng av ångest på vägen hem när jag fick gå upp för den där satans jävla mördarbacken!
Jag skojar inte, ni ska se mina vadmuskler! Feta jävla klumpar, MUSKLER! Troligtvis den enda musklen på min kropp som faktiskt syns (damn you high heels!)
Jag orkar inte skriva mer, Peace!
